Måndag. Denna HÄRLIGA dag. Dagen D.

Dagen då jag, Morsan, miss ElliGant skulle få frossa i blogg.

Och bara jag.

Förmedla stil. Klass...ja ni vet.

Men vad händer?

Jo lilla Carmen dyker upp och tjatar om sin drinkvagn, sina kvastar och sina snygga Tulltjänstemän på Arlanda.

Jag har sagt det förr. Säger det igen.

Jag är en äldre dam. Jag kräver respekt.

FRAMFÖR allt av Carmen.

Men sitt på kvasten and spinn!! Carmenhagga!

Ja, Okej. jag förlåter dig, Carmen.

Alla kan göra misstag. Men det säger jag bara:

En gång till och jag ska smiska upp din bara stjärt med min rotting (som jag köpt på Bukowskis.)

Ja ja. Vidare nu.

Jag har ju under dagen funderat över om hur jag skulle starta upp detta vinnande koncept med att blogga på måndagar.

Morsans Måndag. (kommer när som helst att varumärksskydda detta namn)

Som så många författare av klass så börjar jag bakifrån.

Med min förlossning.

Börjar från livets moder alltså. Livmodern.

Min salig mor hette Britt-Stina. Född i en kåta i Värmland någon gång efter det 30-åriga kriget och hon var en riktig krutkärring.

Födde tre barn, varav jag blev snyggast, intelligentast och mest uppmärksammad av unga, pilska, kortklippta pojknektariner. Fast det återkommer jag om...

Britt-Stina bar på mig i 11 månader. Som en vrålkåt sjöko kom hon att se ut när hon till slut födde mig på ett Sanatorium i Wien.

Min mor satt i dagrummet på sanatoriet och stickade något oformligt.

Britt-Stina sitter där i lugn och ro. Då går vattnet.

120 liter ljusbrunt fostervatten, mitt SPA skulle man kunna säga, forsade ut på det Österrikiska parkettgolvet.

En sjuksyster som stod i badrummet bredvid och gav en äldre man ett lavemang, kryddat med Österrikiska örter, hörde plasket och kom utrusande

•-         Bitte  Nein...Aber  Britte - Stine...Du kannst nein spritzen die parkette mitt deine fitten wasser..sa sjuksystern bestört

•-         Håll snattran, skrek min mor, Jag ska för fan föda din dumma tyska slinka!

Ja. Jag har ärvt skinnet på näsan av min mor!

Och det vara andra tider då. I Wien.

Ut bland tyska kringlor, skitfula Österrikiska trasmattor och stenkakor med Christer Sjögren forsade jag då fram.

Ett vackert barn på 8,9 kilo. Rosenröd med fina drag redan då.

Sjuksystern räddade mig precis innan jag slog ut framtänderna mot braskaminen.

( Ja. Jag var välutvecklad)

      - Aber mein gott..Das was eine tjocken kinder!  Sa sjuksystern

Jag har glömt nästan all tyska, men kan säga att det betyder ungefär " Vilken fantastisk kreation av kött och blod. Denna flicka kommer att gå långt"

Sjuksystern la mig på bordet i rummet bredvid så att navelsträngen slets av.

Snurrade in mig i en duk som antagligen kapten Von Trapp från Sound of Music donerat, för den luktade gammal unken armé.

Detta är mitt första luktminne.

När Britt-Stina fick se mig så veknade hennes stenhårda hjärta.

•-         Kära dotter. Du är en gudagåva till mänskligheten. Du har stil. Klass. Och du är fet som en gris, så du kommer att leva länge.

Och det hade hon ju rätt i.

Ja. Nu vet ni hur det gick till när jag ,Miss ElliGant, kom till världen.

Döptes dock till Gungröt Bertilsson, men det är en annan historia.

När inföll 30-åriga kriget?

Svara via ett inlägg.

Korrekt svar fås måndag den 22/9-08

Morsan

Ps. Min Bror Torben Gunnarsson jobbade många år på Överskottsbolaget. Det där med armé lukt har alltid varit hans grej. Jag har gått vidare.

Ds.