Morsan har försovit sig. Länge
Morsan vaknade nu!
Vad hände?
Jag skulle ju bjuda Marianne på söndagsmiddag.
Kantarelltoast som förrätt.
Halstrad laxfilé som varmrätt och så skulle jag ha avslutat med kaffe & sherry.
Men vad hände.
När jag kom in i detta märkliga Skärholmens centrum på jakt efter närmaste delikatessdisk som kunde erbjuda lite stil, lite klass så gick jag bet.
Bara massa bulgur burkar, konstiga inläggningar av oformliga turkiska plantor.
Frågade en svartbuskig, vitlöksosande man med hår på ryggen:
•- Hallå, jag är en äldre dam som kräver respekt. Var kan jag finna färska svenska kantareller? Plockade detta år?
•- Kantareller? Mig inte veta vad detta vart.
•- Svamp! Jag behöver svamp. Sa jag och försökte bibehålla mitt lugn.
•- Vänta, jag ringa. Sa hårtorken. Förlåt, HÅRTURKEN.
Ringa? Vart då? Har Abbuhlas livs något centrallager?
Efter en liten stund kom han tillbaka. Luktade nu ännu mer vitlök.
Kände hur håret i min näsa krullade sig.
•- Varsågoda, sa mannen och räckte över en påse med oformligt innehåll.
•- Tack då! Sa jag, vad betingar denna påse i pris?
•- Vad detta kostar du menar?
•- Ja! (Herregud.! Vart är samhället på väg?)
•- För dig kompis 450.-
•- Kompis? Jag känner inte er!
Betalade mannen. Vet ju att färska nyplockade kantareller kostar.
Stil kostar. Klass kan köpas för pengar. Jag vet. Jag har varit med ett tag nu.
När jag kom hem fräste jag upp svampen, rostade bröd och Marianne ringde på dörren.
•- Kom in raring, sa jag till Marianne och bet mig i tungan för att inte kommentera den fruktansvärda klänningen subban satt på sig. ( lila med ljusrosa applikationer. Fy)
•- Tack Elli. Och varsågod!
Marianne sträckte över en låda Nobless. Det är tydligen hennes uppfattning om vad man ger bort när man går bort på middag.
Marianne har aldrig haft orden Stil & Klass som epitet!
Bjöd Marianne att sitta ner på mina vita matsalsmöbler medan jag världsvant hällde upp ett glas vit chardonnay till oss båda. Det ska ALLTID vara vitt till förrätt. Det stavas klass.
•- Tack kära Elli, sa Marianne. Vilken fin byxdress i sammet du har på dig! Med en alldeles äkta " Cameltoe"
Oh käre värld. Jag hade glömt att byta om. Denna byxdress i ljusbå sammet har jag BARA när jag är ensam hemma. Tycker att mina clitorisväggar får sånt bra andrum i den. Men ja, jag håller med, den är hiskeligt ful.
•- Ja,... sa jag, ville ju matcha dig kära lilla du.
Under total tystnad åt vi så min kantarell toast och Marianne drack 2 glas vitt.
Tänker haggan dricka mig ur hus och hem som vanligt?
Sen tänkte jag resa mig upp för att duka av förrätten. Det var då det började.....
Det snurrade i mitt huvud, jag började svettas något otroligt, så till den milda grad att peruken gled bakåt och jag fick en perukkant som gick i linje med mina öron.
Marianne började smeka sina hängbröst och samtidigt sjunga de första raderna i " Storstina"
•- Storstina satt på järsgårn och sket...lalala..Kom och titta...har ni sett min fitta....?
Jag kände plötsligt en enorm lust att smeta in något med laxfilé.
Vinglade in i köket och Marianne efter. Började lägga laxfilé i Marianns bh.
Marianne i sin tur hällde nykokt färskpotatis i min byxdress.
Sen blev det svart. Totalt mörker.
Vaknade igår. 11september. 4 dagar EFTER middagen.
Marianne vaknade nyss. Naken med ena skinkan instoppad i min torktummlare.
Jag vaknade i enbart stay ups på balkongen med en pipa i stjärten.
Nu har Marianne gått.
Och jag sitter med tandtråd och pillar ut könshår i tandprotesen.
Så kära vänner. Köp ALDRIG svamp i Skärholmen.
Morsan.
Ps. Jag, Miss Elli Gant har infört "Morsans Måndag"
Kommer alltså att totalt dominera denna blogg på måndagar.
Och enbart på måndagar.
Är det bra?
Ds.
Morsan Goes to IKEA
Morsan Shoppar. På IKEA.
Det damp ner ett brev från Ingvar. Ja min gamle vän Ingvar som äger Ikea.
Vi har dansat foxtrot i Wien under kriget.
Det var ett brev från Ikea Family.
Jag har tydligen blivit medlem där för något år sedan.
Öppnade brevet full av iver.
Skulle Ingvar äntligen acceptera mig som sitt sladdbarn?
Skulle Ingvar bjuda mig på en romantisk tripp till Florens?
Skulle Ingvar fria?
Berätta att jag är den quinna han alltid trånat efter?
Frågorna var många när jag slet upp brevet.
" På Ikea vid Kungens Kurva kan du söndagen den 7 september äta Skånsk Falukorv med stuvade svartrötter inkl. lingondryck och kaffe för bara 18:-"
" Medtag ditt Ikea family kort."
Ja. Jag, Miss Elli Gant vände nu upp och ner på min etage våning i mitt sökande efter mitt kort.
Hittade det efter mycket om och men instucket bland mina vaginala pumpar.
Fick en kort flashback om en tillställning jag hade för något år sedan när Bert Karlsson och Kjell-Henry var över på en drink..... Som spårade ur vill jag minnas...
Tog i alla fall gratisbussen till Ikea och begav mig bland barnvagnar och finniga ungdomar till restaurangen.
Satte mig ner vid ett bord om såg tomt ut. (Lite för nära en barnfamilj med tre barn som åt glass med hela ansiktet. Tänk vad folk ynglar av sig!)
Blev sittande i 25 minuter innan någon oformlig person började torka av bordet bakom mig.
•- Jag har inte vare sig fått se menyn eller beställa. Sa jag nu rätt irriterad.
•- Nä.. då ska ru ba gå till kassalinjen där.. Sa den oformliga suggan med dåligt ordförråd.
Kassa linjen?
Var är Ingvar?
Då sket en av ungarna vid bordet bredvid mig på sig.
Och pappan började byta blöjor bland dem rårivna morötterna från det så kallade salladsbordet.
Då gick jag. Snabbt.
Ringde Marianne, en gammal väninna sen min tid på det anrika varuhuset Mea.
Bjöd henne på middag. Vi skulle tala om klass. Uppförande och stil.
Marianne är en gammal torr nucka som inte har barn. Antagligen lesbisk.
•- Jag bjuder dig på Kantarelltoast kl aderton i våningen . sa jag
•- Ohh stönade Marianne. Trevligt. Jag kommer.
Nu skulle jag bara köpa svampen. Och piffa till min söndagsperuk.
Tog en taxi till Skärholmens centrum.
Tänkte att där finns säkert någon form av delikatess avdelning.
Skulle ju bjuda Marianne på STIL. KLASS. FLÄRD.
Återkommer.
Å det snaraste.
Morsan
Morsan håller ord
Jag har nu återhämtat mig efter mitt och Ullas äventyr i samband med tjejmilen.
Vi hade ju hyrt ett tält, kokat kaffe och öppnat en liten filial skulle man kunna säga till " Ullas Hår & Tår".
Vi satt på varsinn tältpall och klippte tånaglar på alla " Tjejer" som skulle springa/gå/lunka/Krypa tjejmilen.
Jag hade ringt Ulla på ett tidigt stadium och sagt att vi bara klipper naglarna FÖRE loppet.
Kärringfötter som har skavt runt i en mil längs Djurgården är för ofräscht även för en luttrad fältartist som Jag. miss ElliGant.
Det kommer en kvinna, på ca 120 kilo, och sätter sin planet till rumpa framför mig.
- Varså god, säger hon, jag har inte klippt mina tånaglar sedan senaste vattenfestivalen gick av stapeln i Stockholm.
Men herre gud tänker jag med mina vinyl handskar på mig. vattenfestivalen? Det var ju i början på 90-talet!
120kilos kvinnan tar nu av sig sina Addidas skor och sina turkosa strumpor och visar mig en stortå nagel som är så groteskt stor, den har liksom vikts sig runt och ner för tån,skiftar i lila/grönt och luktar som en slavsigt tvättad mysbyxa från 1974.
- Min tå kanske räcker alldeles utmärkt till ett litet grytunderlägg.! Säger 120 kilos kvinnan och ler, och man ser Sveriges i särklass största tandkött fladdra förbi.
- Nej skriker jag. Ulla..För böveln. Nu klarar jag inte mer....
Svalde ett par gånger extra. Jag höll på att vomera.
- Jag är en äldre dam. jag KRÄVER respekt.
Jag har aldrig varit irriterad på Ulla, men nu är vi inte kontanta längre.
Jag kan aldrig mer gå till Ullas salong.
För när jag packat ihop mina saker från tältet, gett Ulla 50:- för min del av tälthyran, så såg jag det.....
Jag visste inte om Ullas böjelse.
Blir besviken och lite chockad.
Ulla sitter och suger på 120 kilos kvinnans BÅDA stortår...Samtidigt som hon löser Soduko.
Nej.. Think outside the box i all ära. men detta var för mycket även för mig.
Åkte hem och tog en Gin och tonic.
Och kupade handen i stjärten och släppte mig, för mina pruttar luktar gott....
En doft av den fina världen
Morsan.
Ps. tappa inte den enorma respekt ni har för mig nu. jag är känd för att " Salta" mina historier...Ds
